Så var vi i gång på riktigt med ”Styrelsekraft”, regeringens nationella styrelseprogram där 200 kvinnor skall ges möjlighet att utveckla sig inom styrelsearbete och bygga nätverk på ”rätt arenor”.

Intresset har varit enormt sedan det lanserades och helt klart är att det finns många otroligt kompetenta kvinnor som skulle tillföra hur mycket som helst i ett styrelsearbete. Men trots det – jag vet inte hur många samtal och mail jag fått med frågan: ”tror du att jag platsar?”, sedan har de mest imponerande karriärer rullats upp. Det får mig att undra – vad är det som gör att det är så här ? När på vägen fick vi kvinnor vårt tvivel kring den egna förmågan inplanterad ? Är det känslan av att vi alltid måste ha totalt torrt på fötterna för att räknas som spelar in ?  Och varför tillåter vi männen att se styrelserummen som sin självklara domän. Helt ärligt så tror jag att vi kvinnor behöver bli bättre på att ta för oss i styrelsesammanhang. Helt enkelt börja ”hänga på låset” lite mera, om inte annat så i takt med de initiativ som tas av regeringen för närvarande. Varför ska vi nöja oss med att vara osynliga. Nej, dags för ändring inte bara i männens mindset utan också i vårt eget.